Här är en gammal bild på mig och maken, från Paris, när vi hade varit tillsammans i bara några månader. En perfekt dag med en perfekt man.Nu i mars har jag och M varit ett par i fyra år, på ett sätt känns det som så kort tid, men samtidigt har vi hunnit med så otroligt mycket tillsammans. Jag förundras fortfarande över vilken underbar man jag har, han är vänligheten personifierad. Det finns ingen finare <3
Idag har jag varit kompledig, skulle bara ha jobbat ett kort pass och då kan det vara så skönt att slippa det för att bara vara hemma. Har hunnit förbi bolaget och lämnat tillbaka min nyckel, eftersom jag numera har sagt upp mig där. Sen åkte jag och storhandlade, det blev en väldigt flummig handling, dyrt, men jag vet inte riktigt vad jag fick med mig, mest massa strunt!
På väg från coop uppförde jag mig som en riktig surkärring. Tre ungdomar (ca 14 år) hade varit på coop och handlat läsk, på väg tillbaka till vinstagårdskolan så släpper jag över dem vid övergångsstället. Men eftersom de var 14åriga killar (här kommer en fördom) så släääääpade de sig över vägen, det var knappt så att benen rörde sig framåt, så jag blev så arg att jag brummade till med gasen för att visa att de var slöa. Hehe. Tror inte att det hade någon som helst effekt men det kändes bra just då.
Ikväll blir det fredagsmys med barnen som kommit hem från Kanarieöarna. God mat, gott vin och lite godis efter det. Mums!
